Samlevnad.

Läste en artikel i morgontidningen om hur man bevarar lusten i ett partnerskap. Att de intensivaste småbarnsåren tar död på ambitionen att ens tänka tanken, det vet de flesta. Men att när småbarnsåren är över så kliver man rätt in i en paraniod stadie, det visste inte jag. Rädslan för att bli ertappad. Det stod i artikeln att man i stort sett skall fånga dagen och framför allt stunden och även ge varandra en stund även om man själv inte är upplagd. Låter sunt. Att stundens hetta skall klicka samtidigt avtar lika säkert med åren som att de inträffar.

Eftersom våra barn tydligen redan är införstådda med hur tekniken fungerar, men ännu inte har fattat att ljudeffekter därav hänger ihop (thank god!), så funderar jag nu på att installera lås i fler dörrar än enbart badrummet.