Jag älskar detta väder. Punkt. Jag älskar konturen av Söders takåsar och luftballongerna i solnedgångens sken. Jag älskar att sitta ute i den tropiska natten, där tillvaron är upplyst av levande ljus. Livet är ljuvligt och jag skall minnas detta varenda morgon när jag kliver upp i den nattsvarta morgonen, många timmar från det korta dagsljuset, när snöstormen rister i husknuten och yr nedifrån och upp.

Men vad jag tänker förtränga är tvestjärtarna. De begränsar mitt uteliv om natten. Klaustrofobiska, paranoida känslor väller upp i mig när mörkret och daggen faller. De är här nu...