Plockar upp min 11-årige son på väg hem från första skoldagen. Han hinner knappt in i bilen förrän jag skjuter iväg mina svarslösa frågor i rask takt utan att vänta på svar. Det är som att skicka ut signaler till utomjordingar, väl medveten om att ingen svarar.

- Hur har det varit i skolan idag?
- ...okey...
- Var det roligt att träffa alla klasskompisarna igen?
- ... jorå..
- Hade någon förändrats? har ni samma klassrum? nya ämnen? ny lärare????
- ...jorå..
- ...?...(mamma-suck)
- ...Jo! vi ska äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN få sexualkunskap!!
- ... ehhh ...okeeey...

Det finns alltså liv i yttre rymden, men inte exakt det man tänkt sig.