Svartsjukan är total i vår familj just nu. Mamma har blivit med bebis och bryr sig inte om någon annan än just sin lilla söta, fina, smäckra, gröna underbara bebis. Jag talar givetvis om min nya Ipod nano. Jag har stått och hoppat av lycka i ett hörn där ingen kunde se mig, smekt den , talat med den och slutligen svurit över den. Jag hade ingen anning om hur den fungerade. Jag fick vänta i två hela dagar innan jag kunde få hjälp med att starta igång mitt nya Ipod liv.

Maken börjar tycka att jag ska byta frisör eftersom mina prylbegär skapas efter besök hos honom. Själv är jag bara enormt lycklig. Och frånvarande. Barnen börjar gnälla över att jag inte hör dem, att jag ständigt säger "senare" eller "gå till pappa" med en lite tondöv förhöjd röst. För att inte tala om vad maken tycker om att få lösa alla konflikter eftersom mamma inte hör dem. Men han har nog delade känslor för mitt frånvarande sätt, för plötsligt står jag där framför spisen och tycker att det är riktigt roligt att få laga vardagsmaten, i min egen värld. Eller att tvättkorgen är tom och strykhögen borta. Bara jag får stå och lyssna på min Ipod.

Jag har på fyra dagar redan lyssnat igenom två talböcker (totalt 26 skivor) och måste införskaffa fler! Nu småtjuter det i öronen och kliar. Jag vet inte om jag har blivit allergisk mot hörlurarna eller om det är ren abstinens.