Häromkvällen såg vi "Pingvinresan". Efter filmen pustade min yngste son ut och konstaterade att han var glad att han inte var pingvin. Jag önskade att jag inte skulle bli en i mitt nästa liv. Jag tycker att jag sliter tillräckligt i detta. Eftersom alla trodde att vi skulle få se "Happy feet", en tecknad film, blev vi lite överrumplade av denna dramatiska dokumentär. Hårt liv för så vackra djur.

För den som inte sett filmen, kan jag avslöja bland annat att pappa pingvin balanserar ett ägg på sina fötter i två månader i -40 grader. Rörelseutrymmet är minimalt. Därefter tar mamma pingvin över, och står i ytterligare två månader med en unge på fötterna, som dessutom inte vill sitta still. Ungarna får uppstött fisk från magdepåer. Depåerna kan vara upp till två månader gamla. Hmmm. Tur att man inte kunde känna deras lukter. Då skulle filmen inte vara så populär längre. Den mest upprörande scenen, för barnen, var när vissa honor förlorade sina barn i stormen. Pingvinens reaktion var att försöka ta någon annans unge.

Tre dagar senare pratade barnen fortfarande om filmen och scenen där de försöker ta varandras barn. Korrekt som jag är, informerade jag barnen att det gör ju även människor. Två par stora glosögon stirrade på mig. Okey, tre par glosögon, om man räknar in makens klippande ögon och menande blickar.
Här har vi gång efter annan talat om för barnen hur farligt det är att följa med eller prata med främmande människor. Vi har aldrig gått in på varför. Jag kommer inte att dra detaljerna för dem heller. Det kan de läsa om när de blir stora i Hellström & Roslunds bok "Odjuret"( som jag lämnade på tåget med flit för att komma undan den.) Fruktansvärt bra och fruktansvärt läskig bok.

Jag insåg att mitt liv tedde sig som en pingvins, under de första småbarnsåren. Jag vankade som en, under graviditeten. Jag lagrade depåerna, genom att gå upp 16 kg. Jag behövde inte stöta upp maten, den rann ur mig. På grund av kvällstidningarnas löpsedlar, om spädbarns kidnappning på BB, släppte jag inte taget om sonen förrän flera månader senare. Den enda skillnaden var väl att jag inte såg lika fräsch ut som en pingvin. Förhoppningsvist hade jag bättre andedräkt.
Jo,det måste jag ha haft. Jag blev gravid 8 månader senare.