Tänk vad fort tiden går.

Imorse, vid den vanliga tumulten kring frukostbordet, försökte jag lätta på den hätska, morgontrötta stämningen genom att byta samtalsämne. Den manövern bestod av att jag plötsligt högt och ljudligt klämmer ur mig:
- UNDRAR HUR DE GJORDE FÖRR I TIDEN NÄR DET VARKEN FANNS KYLSKÅP, SPIS ELLER MICRO!

Som planerat, fångade jag allas uppmärksamhet. Om det berodde på själva kommentaren eller den höga rösten vet jag inte, men det fungerade. De stirrade på mig med öppna munnar och började fundera.
Det tog min äldste son ca 5,08 sekunder att börja sin fantastiska utläggning om hur de faktiskt förvarade maten i salttunnor och jordkällare osv. Och maten kunde man laga i spisar, fast man använde koks, och innan dess i öppen spis.
Min 6-årig dotter, lyssnar förundrat, vänder sig mot mig och säger:
- Stackars dej mamma, du måste ha haft det jobbigt när du var liten!

Tänk vad tiden går fort. Jag minns när jag trodde att min mamma kom från stenåldern.