Åter till verkligheten! Efter en vecka i Athen hos min syster och mina syskonbarn kan jag lugnt konstatera att det är otroligt skönt att ha stora barn (mellan 6 och 11 år). Jag har trånat efter en till under en längre tid och den här veckan har definitivt botat mitt sug. Mina syskonbarn är gudomliga, men 1½ och 4 år. Jag har glömt bort hur intensivt det är i den åldern, dygnet runt. Lillkillen som klättrar överallt, efter kniven till brödet, efter glaset till vattnet som hamnar på golvet, efter allt man inte ens kan tänka sig. Och storebror som är mitt uppe i värsta kissåbajs åldern. Springer runt och skriker "BAJS" tills alla går upp i limningen, för han ger sig inte, och pratar oavbrutet med en harang av frågor man inte ens hinner att svara på. Nu, på avstånd, kan jag bara skratta åt allt och tänka på roliga insidenter, mysiga stunder och rackartyg.

Veckan höll på att ställas in pga av ett välplacerat ryggskott. Men med en rejäl korsett, min mors magisk hokuspokus (som jag numera tror på fullt ut), en näve piller och en extremt osexig gång, tog jag mig till Athen. Som tur var kunde jag gå och stå men det var svårare med sittandet och liggandet. Det gjorde iochförsig inget, eftersom jag tillbringade dagarna med att vagga runt på mässan och på stan. Sovandet var ändå sönderhackat av småkillarnas ylande nattetid. Men vem kan klaga? Sol, värme, god mat, lot's and lot's of shoping, härligt sällskap och en näve piller, då mår man toppen.

Börjar redan se fram emot nästa vårresa. Athen har otroligt mycket att erbjuda. I'll be back!