Strössel i vardagen

En 40 (+ nuförtiden) kvinna, helsvensk, halvgrek, gift med en man och ger mitt bidrag till BNP´n med tre välutvecklade barn som redan före tonåren är hypereffektiva.Mitt stora intresse för tillfället är konst. Jag "gör tavlor" hela tiden.

tisdag, december 19, 2006

Hoppsan...vad tiden går fort. Försöker se tillbaka tre veckor i tiden och det är totalt blankt. Har tillbringar tiden med att försöka laga den #*#+*! ryggen och att vara en invalidos. Man är helt beroende av andra och efter ett par veckor även deras goda vilja. För man blir rätt tråkig, gnällig och förutsägbar efter ett tag, med alla suckar och stön och gnäll. Bad mina barn häromdagen att plocka upp efter sig, i vanlig ordning, eftersom jag inte kunde böja mig ner och att de vid det här laget borde veta det och att de kunde skötadettautanattjagbehövde...... Röstläget inställt på "maximalt gnat" på en frekvens de numera filtrerar bort. Då hör jag min 6-åringa dotter säga till sin 9-åriga bror att nu fick han minsann plocka upp för nu hade hon så ont i ryggen. Ehhh...kommentaren hade samma effekt som Heimlich-manöver. Kaffet satt överallt. Man går från klarhet till klarhet: bit ihop och sluta gnälla! Min dotter vet redan hur slipstenen skall dras. Ska nu lära henne knepet med huvudvärk.

Måste ta upp min senaste och ännu oöverträffade upplevelse som min syster och hennes man bjöd mig på när jag besökte henne i Athen för några veckor sedan. Vi skulle gå på bio. Den snåla apan tänkte jag, som kräver att bli bortskämd på min stora dag. Vad är väl en kväll på bio.... Som f d cineast, i epoken F.B. (=Före Barnen) kan jag f o m nu inte gå på vanlig bio längre, jag sitter hellre framför tv:n. Det heliga heter Gold Class Cinema och är vad det låter, lyxigt. Man får ett glas champagne, beställer tilltuggen och övrig dricka i baren och sätter sig sedan i varsin mastodontfåtölj. Denna har en liten knapp som fäller ner ryggstödet och upp benen till önskat läge. Visst fanns det snarkvarning i salongen, med tanke på att klockan var halv tolv en tisdagskväll, men toppen på isberget var själva filmen: James Uggahhh Bond! Förväntningarna på filmen var stora. Vad kan ännu en Bond film tillföra denna planet. Svaret är unisont: Action! Tidigare Bondfigurer är för mig synisk popmusik. Daniel Craig är hårdrock. Både jag och min syster satt som fågelholkar med upphöjda champagneglas. Inlednings scenen var så fysisk att jag glömde bort att både äta och dricka och njuta av min fanastiska fåtölj. Mitt i natten.
Det är så en film ska upplevas.