Idag gjorde jag min första mammografi kontroll. Rundsmörjning av maskineriet som man får gå igenom när man fyllt 40. Spännande, tänkte jag, efter att ha följt kontrollernas vara eller inte vara i media.
Jag fick vänta i ett bås med mina blottade bröst och ta del av informationen om vad som skulle hända härnäst i undersökningen. Hann komma till raderna "...vissa kan uppleva smärta.." när de ropade upp mitt namn. Hann inte läsa klart, men hann däremot bli nervös. Oron lade sig defenitivt inte när jag klev in i undersökningsrummet. De tre damerna som stod där inne, log, med en medömkan som jag inte ville se. Faaan.
Jodå, de krossade mina bröst mellan två genomskinliga plastskivor. När jag inte trodde att det gick att klämma ihop dem mer så pressade man lite till. Detta för att minska strålningen och för att få bästa möjliga bild. Jag vågade inte titta på dem av rädsla för att de blivit deformerade föralltid. Det var tydligen ljudnivån från min strupe som avgjorde hur hårt de kunde klämma. Jag kom på det vid tredje bilden och hade då bara en kvar. Allt som allt tog det knappt 5 minuter. Lätt tårögd med chockartad skratt i halsen kunde jag bara klämma ur mig " ..och det här gör ni dagarna i ända".
Detta var deras arbetsuppgift, att mosa andra kvinnors bröst i en maskin. Dag ut och dag in. Visserligen för ett gott ändamål, men ändå. Gud vad jag älskar mitt pappers skyfflande arbete!