Vid 5 ½ års åldern upptäckte jag att jag inte längre var centrum i universum. Min lillasyster kom till världen. Det var ett hårt slag. Härom veckan hade jag vid två olika tillfällen samma upplevelse. Det finns annat som är intressantare. Som trebarnsmor är jag idag van vid att rankas som någonstans mellan bergvärmepumpen och bilen, det är inte egot jag talar om. Det är känslan av att du kan ligga och sprattla av dödsryckningar mitt på golvet och folk skulle kliva över dig. Jag talar om hobbymässan och vapen auktionen.

Hobbymässan besökte jag med en vän, som är ganska mån om sitt yttre, och våra barn. Efter ca tre minuter på mässan tar hon upp mobilen om mms:ar till sin man en harang jag nog inte vill veta. Att det var barnens paradis var det ingen tvekan om: modell byggen, radiostyrda bilar, -tåg, -helikoptrar, radiostyrda "vad du vill". Efter två timmar var vi (mammor) ganska trötta på The Muppetshow men det var defenitivt inte barnen. Därför satte vi oss vid fiket och väntade ut dem. Hon konstaterade att om hon skulle spatsera runt naken i högklackade stövlar, så skulle inte någon ens lyfta ett ögonbryn. För var det något som fick saliven att rinna i mungiporna på besökarna så var det "Märklin" tågbanan. Tanken var komisk och vi spårade vidare vilket gjorde resten av eftermiddagen lättsammare.

Insikt två skedde i helgen, när sonen och jag var på Armemuseet. Det var en spännande utställning och jag fick en specialguidad vapen visning av min kunnige son (borde bli orolig här eftersom han bara är 9 år). Till hans stora glädje var det vapen auktion på museet. Givetvis gick vi dit och jag kände igen situationen från hobbymässan, lätt uttråkad, lätt ointresserad, vill därifrån, men sonens ögon lös av glädje. Här fick han ju hålla i ett jaktvapen med kikarsikte. Såg mig om och insåg att jag även denna gång, liksom på Hobbymässan, tillhörde minoriteten. Inte en enda kvinna så långt ögat kunde nå. Här stod de manligaste av det manliga, karlakarlarna som inte döljer sina djuriska instinkter och kan med berått mod döda för höga nöjets skull. En stark testerondoft låg som smog i salen. Här studerades gevären med en intensitet, de nästan smekte gevären, borta från omvärlden.
Kom att tänka på min väninna och hennes ideer om att ingen skulle bry sig om man stod där i bara mässingen ...plötsligt blir jag pionröd i ansiktet och lämnar salen. Jo det skulle de.