Det är redan vid frukostbordet jag anar vart dagen barkar hän. Med barnens puffande och knuffande vid frukostbordet ackompagnerat till morgonens inte så överraskande vrålskur, inser jag att det blir en tuff lång dag. Och som toppen på moset kunde jag konstatera att antalet familjemedlemmar inte skulle öka denna månad heller. Det är inte så att vi vill utöka skaran, det talar bara om var på skalan mitt humör befinner sig. Det händer ju vid något svagt tillfälle då jag har turen att få hålla en bebis i famnen och jag med en glansig blick söker min makes förskrämda uppspärrade ögonvitor, inser att...nej..vi är nog klara nu. Maken har vid det här laget hittat min svag punkt som snabbt tar mig ur drömmandet. Han kan med en enkel kommentar få mig att vakna till sans genom att säga: Hur går det med knipövningarna älskling?

Jag märker att jag sitter och morrar vid frukostbordet och väntar på första tillfälle att få hugga. Det blev inte helt oväntat min älste son som nappade och bråket denna morgon handlade om utrymmet på frukostbordet och hur mycket jag kunde breda ut min morgontidning. Efter brak och dunder drar sig samtliga till sina hörn i huset. Killarna sitter och Wowar (World of Warcraft), igen, och dottern pillar med sitt dockskåp och räknar ner timmarna till sin födelsedag (på tisdag). Landskapet är tömt på lek kamrater som antingen sitter i en båt och guppar eller flytt landet till soliga bredgader. Vi har sett filmerna, museerna och utställningarna. Vi har spelat alla spel. MÅSTE UT UR HUSET!!

Talade med kompisen G som satt på en kobbe i skärgården med familjen. Det hade det så bra så. De hade minsann haft kalasfint väder hela veckan. Det tror jag vad jag vill om. Fyra peroner på en yta av fem kvadratmeter i detta väder! Jag kunde ana att en och annan "Kaktus-Lime" slunkit ner vid sid sittbrunnen och hon var tvungen att avbryta samtalet eftersom knotten höll på att äta upp henne. HA!

Dagens utflyktsmål faller inte helt oväntat på Täby Centrum. Efter en äckligt fet lunch på Burger King, nya akrylfärger från Claes Ohlson och en lång tur i leksaksaffären där vi noga fått ta del av vad dottern önskar sig till födelsedagen, tröttnade vi. Två timmar senare är vi hemma igen och ser fram emot att åter igen få Wowa, måla och pilla med dockor.

Maken kommer snart hem från sin lilla golfweeken. Han har haft ledigt i två dagar från konflikter och dåligt humör, för att inte glömma den eviga markservicen. Jag kommer att möta honom med ett falskt leende och mitt favoritcitat från Eddie Murphys "Raw"- What have you donne for me lately?