Har just avverkat mitt tredje föräldramöte och mitt tredje utvecklingssamtal. Har för tredje gången denna termin lyckats undgå att bli klassförälder/klasskassaansvarig/föräldraföreningsrepresentant och klassfestansvarig. Detta genom att enkelt köra ner huvudet i bänklådan varje gång frågan dykt upp. Jag är ingen oansvarig förälder som inte ställer upp, tvärtom, jag tillhör kategorin som tar på sig för mycket. Jag är bara utled på att det i varje klass finns endast ett fåtal föräldrar som gör allt. Jag har varit allt man kan vara som förälder i skolan som har ett namn som börjar på "klass-". Jag har t o m haft barn på föräldrakoperativt drivet dagis, vilket har inneburit att vi har fått göra allt från att städa ett par gånger i månaden, haft samverkansmöten, trädgårdsskötsel till snöskottning. Under ett par terminer hade jag befattningen som "Städgeneral" på dagiset, vilket innebar att sammanställa ett städschema för varje termin och se till att alla familjer gjorde sitt jobb. Vilket alla tyvärr inte gjorde. Året efter att vår yngsta lämnade dagiset fattade styrelsen beslutet att föreningen nu hade så pass god ekonomi att de kunde leja bort städningen. Man får inte var bitter.

Men nu har jag avverkat alla skolmöten för denna termin och konstaterat att maken varit bortrest vid varje tillfälle. Jag börjar ana ett mönster i hans reseplanering. Just nu är jag extra putt på honom för att han dessutom sviker mig på min poker kväll, med ännu en resa.
Influerade av makens pokerkvällar i vårt garage (låter skumt, men det är egentligen ett litet hus ovanpå garaget) har vi tanter till pokergubbarna börjat spela. Det är månadens höjdpunkt. Alla har med sig en flaska champagne, bär höga klackar och har pengar i behån. Varför vi satte sådana normer för att spela minns jag inte, men alla gillar champagne och snygga skor med omöjliga klackar. Så vi stuttar runt som Lucy i Dallas och kallar varandra namn efter de olika karaktärena i just Dallas, beroende på hur spelet går. Vinnaren får givetvis alltid heta JR och står för snittarna till nästa gång. Maken har nu alltid ställt upp som dealer åt oss och det har vi sannerligen behövt och nu sviker han oss.

En annan sak jag är rejält putt på är alla förban..de spammejl. Det dimper ner ett tjugotal om dagen, och om jag inte har läst min mejl på en vecka så blir det en ansenlig antal. Dessutom är alla ställda personligen till mig och handlar uteslutande om viagra och hur man håller ett stånd i evighet. Hallåååå... det kan ju upplevas som ett personangrepp! om jag nu hade varit man. Men över hundra mail i veckan om ett medel som ska stimulera ett organ jag inte har är lätt irriterande och ointressant. Och nej jag är inte heller intresserad av att smyga ner ett piller i makens kaffekopp. HAN ÄR JU ALDRIG HEMMA!