Vilken rivstart! Från att ha slappat runt hela sommaren med kraftigt förskjutna sovtider till att stå i stram givakt och gasta förhållningsorder till den morgonyra familjen, för att hinna i tid till skolorna, möten och flyg. Maken och jag turas om att jaga runt i huset efter barn som smiter från frukosten, tandborstningen eller väskpackningen som skulle ha gjorts kvällen innan, eller någon som måste gå på toa - i tjugo minuter, eller någon som drar igång tv-spelet före frukost iklädd endast kallingar och en strumpa. Var går gränsen mellan eget ansvar och inget ansvar eller mellan curling och hysteri?