Strössel i vardagen

En 40 (+ nuförtiden) kvinna, helsvensk, halvgrek, gift med en man och ger mitt bidrag till BNP´n med tre välutvecklade barn som redan före tonåren är hypereffektiva.Mitt stora intresse för tillfället är konst. Jag "gör tavlor" hela tiden.

tisdag, oktober 02, 2007

Ibland går livet i stå och inget händer. Som nu. Jag står och trampar vatten. Vardagen är full av rutiner och aktiviteter, helgerna av trevligt umgänge. Livet känns som vardagsmat, tråkigt att laga, gott när det serveras men man har ätit det förr. Maken hävdar bestämt att man måste ha ett mål att se fram emot. Han liksom kvittrar när han säger det och leendet går från öra till öra. Han ska snart iväg på en golfresa och lever just nu i en helt annan värld. Världen av förväntan. Jag saknar den upprymda känslan man hade som barn när man skulle ut och resa. Då kunde enbart resa till Arlanda vara nog.

Själv ska jag till Singapore och hälsa på bekanta. "Det ska bli hur häftigt som helst" hör jag mig själv säga utan att känna det. Jag tror banne mig att det är sommarlovets efterdyningar. Det blir inte en till sommar "hemma i lugn och ro" i den här familjen inte. Det blir nog bra med en vecka borta utan ansvar och vardagsmat. Det ser ut som om man kanske skulle ta sig en drink till maten ikväll.

Nu ska jag ta tag i ett annat litet problem som dykt upp. Dottern och grannpojken (båda sju år) springer upp i skogen bakom huset och visar varandra dina små rumpor. Ska försöka hindra den utvecklingen utan att skada upptäckarlusten med hämningar som ska lösas med livslång terapi. I alla fall för min dotter. Grannpojken tänker jag snöpa, hur söt han än är.