För ett par veckor sedan hade vi vårt första utvecklingssamtal i äldsta sonens nya skola. Allt på engelska givetvis. Eftersom engelska inte tillhör mitt dagliga tal blir jag lika förvånad av att höra mig själv hålla en konversation . Var kommer alla ord ifrån? Var har jag fått uttalet ifrån? Från tv så klart. Maken brukar tråka mig med att jag talar med en perfekt "upper stiff lipp". Jag är bara glad över att tv intresset ligger mer åt brittiska deckare än "Jackass".

Hur som helst gick utvärderingen riktigt bra. Förvånansvärt bra. Vi satt mest och gapade åt vad läraren hade att säga. Här kan man nu lägga in en tankebubbla om vad vi har för tankar om vår son. En social verbalt välutvecklad spelevink. Att börja sexan i en ny skola där lektionerna hålls på engelska, och inte ta hem en enda läxa och ändå få bra resultat, är imponerande. Så pass imponerande att maken och jag var eld och lågor av entusiasm. Vår son sög i sig all beröm så pass att han la ner all tankeverksamhet helt och hållet.
Nu sitter vi och pluggar inför de prov han måste göra om. Vi talar två veckors idlande. Nu kan även jag allt om paleo-, meso- och neolitikum (stenåldern). Den jobbiga biten är matematiken. Jag, allt annat än en logisk matematiker, ska förklara för sonen självklarheter som bråk. I engelska termer. Jag bara undrar varför maken alltid är borta vid fel tillfällen. Det här är hans gebit. Det var över trettio år sedan jag överhuvud taget såg såna tal och det gick inte bra då heller! Jag tröstar mig med att när det väl är dags för min dotter att räkna bråk, så borde jag kunna det. Min första son att lära om med, min andra att repetera med och till slut kan jag kanske förklara för min dotter.

Den nya skolan har en suverän uppföljning av eleverna. De får lära sig att allt har en konsekvens och kräver eftertänksamhet. Det ploppar in mail med behavior reports, och jag kan konfrontera sonen så fort han kliver innanför dörren. Det har varit struntsaker, som springande i korridorer, hoppa över möbler, men han vet att jag vet att...och det räcker. Härom dagen hade han sagt ett fult ord till en flicka som tog illa vid sig. Det tog hus i helv.... Möten med alla mentorer och inblandade, rapporter med uppföljning. Mamma till skolan för information. Ett ord han utan problem kläckt ur sig ett antal gånger i förra skolan utan konsekvenser. Han kommer definitivt inte att göra om det. I'm loving it!

Min son ser bra ut. Han är en riktigt snygging. Jag kan knappt fatta att han väcker sån uppmärksamhet runt om sig eftersom jag bara ser "min lilla räka". Efter skolans Halloweenfest kom han hem glad i hågen. Han hade hånglat med en massa tjejer och mobilen vibrerade frenetiskt med sms långt in på natten. När jag nu de här dagarna har varit i skolan och mött honom har jag sett hur tjejerna vänder sig efter honom när han passerar. Jag blev så full i skratt. Det gick inte att missa eftersom de inte är direkt diskreta. Vissa kvittrade kärleksförklaringar fast jag stod bredvid honom. Jag frågade om han tyckte att det var jobbigt, men han sa att det var okej. Han hade slutat lyssna på dem. Värst var tjejerna som tjafsade vid skåpet, tog nycklar, och av någon anledning bara skulle krångla. Jag gjorde ett tappert försök att förklara det här med att närma sig, fast man är blyg och att det då kan bli bufflig kroppskontakt. Utan resultat. Jag tror att det börjar bli dags för den om blommor och bin. Är rädd att han redan kan allt. Maken får ta denhär bollen.