Strössel i vardagen

En 40 (+ nuförtiden) kvinna, helsvensk, halvgrek, gift med en man och ger mitt bidrag till BNP´n med tre välutvecklade barn som redan före tonåren är hypereffektiva.Mitt stora intresse för tillfället är konst. Jag "gör tavlor" hela tiden.

tisdag, november 06, 2007

Åkte till London med killarna över höstlovet. Tänkte att lite storstadskultur skulle göra dem gott. Mig med. Äldsta sonen som går i Engelska Skolan behöver öva på språket.
Vi landade sent på måndagskvällen, så det blev en mjukstart för dem. Varenda kotte vi mötte påväg till hotellet, hade ett sämre uttal och fattigare ordföråd än mina barn. Que?
Hade hittat ett "pittoreskt" (fri tolkning på engelsk standard) hotell i Notting Hill. Det såg så bra ut på nätet, men verkligheten är alltid en annan. Det var i alla fall rent. En liten deltalj som är så självklar för oss numera att kranarna har ett vred för både varmt och kallt vatten. Här har man två vred, en för varmt och en för kallt. Det tog ett par försök och ljudliga flicktjut, innan killarna fattade att om man inte stängde av båda kranarna samtidigt blev det inte heller skönt i duschen.

Vi for runt London med ett späckat schema. Det mesta var attraktioner med tema andra världskriget. Efter två dagar började jag känna mig lätt depprimerad av att ha suttit i skyttegravar eller skyddsrum med autentiska ljud av flyganfall. Killarna stortrivdes.

Vi tog oss runt via tunnelbanan. Men efter två dagar fick jag nog. När den tredje långa rulltrappan närmade sig den nedersta plattformen, kom klaustofobin krypande. Sikten var lika dålig som syrehalten och det var äckligt varmt. Det var lågt i tak och de rundade t-banevagnarna gav ingen större rymdkänsla. Tågen var givetvis fullpackade. När man till slut lyckas ta sig ut genom de vindlande katakombliknande gångarna, uppför alla rulltrappor var det med glädje man fyllde lungorna med luften på Oxford Street.

Men även på vår lilla Roslagsbana som går in till stan, kan man få vara med om konstiga saker. Igår morse satt jag som vanligt med mina blektrötta passagerare och skumpade in till stan. Vid station nr två väller det som vanligt på med folk och fyller vagnen med mer passagerare än vad det finns sittplatser. Just denna morgon kliver en "Socker Conny" på och slår vagnen med häpnad genom att servera oss världens kortaste stubin. En man har en resväska med sig av modellen kabinväska. Den är tung och han har ställt den på golvet bredvid sin sittplats och ockuperar alltså en sittplats. Socker Conny kliver på ber honom vänligt men bestämt att flytta på väskan så att han kan sitta. Mannen svarar att han inte vet var han kan ställa den för att den inte ska vara ivägen för folk. Socker Conny blir förbannad och ber mannen resa på sig så att han kan sitta istället, vilket mannen vägrar. Det är här det spårar fullständigt. Socker Conny blir så förbannad att han börjar slå mannen med sin egen väska som han tycker att mannen kan ha i sitt knä istället och knytnävar börjar flyga. Vi som sitter närmast gappar av stum förvåning och kan knappt tro att det är sant. Två vuxna karlar som slåss på morgonkvisten om en sittplats. Plötsligt stegrar en kvinna fram från bakre delen av vagnen och undrar vad som står på. Någon häver ur sig att väskan står i vägen. Hon tar väskan och rullar in den under sätet istället och problemet är löst. På två röda sekunder. Nu fanns det en ledig plats och de fick sitta axel mot axel resten av tågresan. Jag undra vad tusan de åt till frukost den morgonen.