Mitt nyårslöfte i år är att jag ska gå upp i vikt. Eftersom jag aldrig lyckats hålla ett nyårslöfte hitills, så måste jag säga att förutsättningarna för att misslyckas ser strålande ut. Speciellt när man börjar året med kräksjukan.
Idag köpte jag mig ett par jeans. Fastän kilona rasat vällde det "Zornska hullet" över kanten. Kan iockförsig bero på att jag köpte en storlek mindre än vanligt, vilket borde vara glädjande, men ändå skaver självkänslan på ömma punkter. I det här fallet just runt höfterna. Jag tror banne mig att jag förlorat kilona på låren men inte på rumpan. Ett päron helt enkelt. Maken säger att det är vackert och kvinnligt och gör mig ännu mer feminin. Jag undrar då om han tror att det är ett förspel han håller på med. Varför är jag så misstänksam av mig?
Nåväl dagen har avslutats med en Pilates kurs - för jeansens skull, de sista skivorna i Nobless asken - även det för jeansens skull. Nu ska jag låsa barnens sovrum med nyckel och sedan ska jag låsa vårt sovrum med nyckel och sedan ska jag låta min man förklara för mig det vackra i en svällande höft, och njuta av det.