Strössel i vardagen

En 40 (+ nuförtiden) kvinna, helsvensk, halvgrek, gift med en man och ger mitt bidrag till BNP´n med tre välutvecklade barn som redan före tonåren är hypereffektiva.Mitt stora intresse för tillfället är konst. Jag "gör tavlor" hela tiden.

torsdag, januari 15, 2009

Smack the pony!
Visst är det en härlig kommentar. Den dyker upp i olika situationer i mitt huvud när jag ställs inför något jobbigt. Jag har för mig att det är en titel på ett engelskt satirprogram som gick för några år sedan. Älskar engelsk satir. Den ska serveras sådär lagom frasig och krispig.

Befinner mig just nu i en "smack the pony" situation, enligt min uppfattning av den frasen i alla fall. Jösses, det kan ju egentligen betyda något helt annat absurt. Jag går hursom helst runt i väntans tider. Inte glada tider direkt. Ska jag bli magsjuk eller inte. Maken har kalvat i två dygn och jag hoppas innerligt att det är matförgiftning han haft. Vill inte ha detta!!

Ånejnu kommer han!!!....Har just genomlidit en halvtimmes Norén föreställning med min yngste son. Trauma, elände och galla. Ännu en smack the pony. Och jag är orsaken till allt det onda i hans liv. Han får inte köpa en soft airgun. Jag fattar inte hur man kan ge sina 10-12 åringar sådana leksaker. Det är faktiskt 18 års gräns enligt ordningslagen kap 3, §6. Inte många leksaker som har en egen §. Har ett gäng fjortisar som springer runt i skogen bakom oss och krigar. De trimmar sina vapen och sedan är det high chaparall. En av grannkillarna fick halva tanden bortskjuten. Han var den värsta agitatorn för softisar på gården. Kunde inte låta bli att reta honom för den ofrivilliga gluggen. Jag brukade fråga honom om han hade skaffat ett safthål. Ett hål han kunde stoppa sugröret igenom med ihopbitna tänder. Jag frågade ofta. Nu har han pluggat igen safthålet. Tyvärr.

När jag var liten lekte vi ofta röda och vita rosen. Om jag inte minns helt fel så gick den leken istort sett ut på att göra illa varandra. Eller? Kreativa som vi var på den tiden, gjorde vi egna vapen, som te x nyponslungan. Man tog en lång smal pinne som snärtade lagom bra och satte ett nypon längt ut på toppen. Den skulle gärna vara kladdig och lätt mosig och hade man flyt träffade man bar hud och där klibade nyponet fast och kliade. Konstruktivt vapen. Vi gjorde slangbellor som vi också sköt nypon och kottar med. Kreativt vapen som gjorde rejält ont. Kunskaper jag inte tänker dela med mig till mina barn.
Summasumarum: jag låter som min pappa. Det var bättre förr med kottar och pinnar.

Nej, det är dags att natta sig. Ska se om min son gråtit sig till sömn och om maken vill ha ännu ett glas blåbärsoppa.

2 Comments:

Blogger popsan said...

kommer ihåg att man ibland blev tvingad till att tugga på foliepappper...inte kul...

9:18 em  
Anonymous loppan said...

ville han ha blåbbsoppa?
Kul du skriver.

1:56 em  

Skicka en kommentar

<< Home